funderingar
Mkt som hoppar runder i min hjärna för tillfället.
Tänker på såå mkt... Marcus är en sån stor del av mig... Jag vet varför jag gjorde det valet jag gjorde i september månad... det är jag fullt medveten om... Meen jag älskar han så mkt och det känns bara inte helt rätt att släppa taget om honom....
I hela mitt liv (nästan) har jag alltid fått min vilja igenom när det gäller mkt. Och jag är inte stolt över det för 5 öre, för jag märker nu hur mkt det tar på mig att inte få de denna gången....
Jag intalar mig själv att jag kommer få honom tillbaka lika mkt som jag intalar mig själv att jag borde släppa taget och visa att jag är stark. Men jag är stark tillsammans med honom. Inte ensam.
För längesen bestämde jag mig att ingen kille skulle någonsin knäcka mig, att jag skulle vara den tjejen som var stark nog att stå emot tex såna här saker. Men jag inser nu att man kan verkligen inte planera såna här saker, detta är ngt man måste gå igenom för att verkligen förstå. Förstå hur ledsen en endaste kille kan göra en. Hur han kan skada dig och att du ändå vill älska honom. Det är ofattbart. Men så är kärleken. Tydligen.
Man bygger upp så mkt tillsammans och man tror verkligen att det ska vara han och jag resten av livet. Men jag vet att allt kan vända på så kort tid. Att det roliga kan bli ett minne blott för ögat.
Jag är en sån person som tror på love at first sight. Det var faktiskt så mellan mig och Marcus.
Det var den 14 feb 2004. Jag hade varit på 20 års fest hos Marie-Louise. Vi alla gick vidare till Brandt som alltid helg efter helg hade fester. Där sitter Marcus i soffan. Han frågar efter mitt nr och jag ger honom det samtidigt som jag tänker, Vad fan ska han med det till, jag känner inte honom på det sättet, men visst.
Från den 14 feb till den 28 feb sms:ar han mig och jag svarar snällt, han ringer två gånger på fyllan till mig. Brandt ska återigen ha fest den 28 feb och jag har inga planer på att gå dit, tills Marcus sms:ar och frågar om jag ska till Brandts fest och jag skriver att jag inte vet. Han skriver tillbaka till mig att det är klart jag ska de, han kommer ju ;) Jag drar med mig Lottie och Lina... Marcus kommer och allt blir sådär blygt mellan oss. Men vi finner varandra och sen den kvällen var det han och jag. Jag följde med honom hem och sov över hos honom. Utan att vi hade sex, det var något mer med honom. På morgonen följde han mig till bussen och gav mig en puss och sa att han skulle ringa mig senare under dagen. Och det gjorde han med!!!
Jag är så glad att jag träffade honom.
Under vår tid har det hänt mkt, både goda och onda saker. Det är inget jag vill gå in på. Mina vänner vet precis vad jag menar. Jag är inte stolt över visa saker men det goda tar ändå över ALLT ont.
Mitt hjärta kommer alltid att slå för Marcus Persson. Jag vill bara vara med honom. Jag vet det. Han är min man!
Tänker på såå mkt... Marcus är en sån stor del av mig... Jag vet varför jag gjorde det valet jag gjorde i september månad... det är jag fullt medveten om... Meen jag älskar han så mkt och det känns bara inte helt rätt att släppa taget om honom....
I hela mitt liv (nästan) har jag alltid fått min vilja igenom när det gäller mkt. Och jag är inte stolt över det för 5 öre, för jag märker nu hur mkt det tar på mig att inte få de denna gången....
Jag intalar mig själv att jag kommer få honom tillbaka lika mkt som jag intalar mig själv att jag borde släppa taget och visa att jag är stark. Men jag är stark tillsammans med honom. Inte ensam.
För längesen bestämde jag mig att ingen kille skulle någonsin knäcka mig, att jag skulle vara den tjejen som var stark nog att stå emot tex såna här saker. Men jag inser nu att man kan verkligen inte planera såna här saker, detta är ngt man måste gå igenom för att verkligen förstå. Förstå hur ledsen en endaste kille kan göra en. Hur han kan skada dig och att du ändå vill älska honom. Det är ofattbart. Men så är kärleken. Tydligen.
Man bygger upp så mkt tillsammans och man tror verkligen att det ska vara han och jag resten av livet. Men jag vet att allt kan vända på så kort tid. Att det roliga kan bli ett minne blott för ögat.
Jag är en sån person som tror på love at first sight. Det var faktiskt så mellan mig och Marcus.
Det var den 14 feb 2004. Jag hade varit på 20 års fest hos Marie-Louise. Vi alla gick vidare till Brandt som alltid helg efter helg hade fester. Där sitter Marcus i soffan. Han frågar efter mitt nr och jag ger honom det samtidigt som jag tänker, Vad fan ska han med det till, jag känner inte honom på det sättet, men visst.
Från den 14 feb till den 28 feb sms:ar han mig och jag svarar snällt, han ringer två gånger på fyllan till mig. Brandt ska återigen ha fest den 28 feb och jag har inga planer på att gå dit, tills Marcus sms:ar och frågar om jag ska till Brandts fest och jag skriver att jag inte vet. Han skriver tillbaka till mig att det är klart jag ska de, han kommer ju ;) Jag drar med mig Lottie och Lina... Marcus kommer och allt blir sådär blygt mellan oss. Men vi finner varandra och sen den kvällen var det han och jag. Jag följde med honom hem och sov över hos honom. Utan att vi hade sex, det var något mer med honom. På morgonen följde han mig till bussen och gav mig en puss och sa att han skulle ringa mig senare under dagen. Och det gjorde han med!!!
Jag är så glad att jag träffade honom.
Under vår tid har det hänt mkt, både goda och onda saker. Det är inget jag vill gå in på. Mina vänner vet precis vad jag menar. Jag är inte stolt över visa saker men det goda tar ändå över ALLT ont.
Mitt hjärta kommer alltid att slå för Marcus Persson. Jag vill bara vara med honom. Jag vet det. Han är min man!
Kommentarer
Postat av: Linus
Hoppas verkligen det löser sig på nått sätt för dig..
Postat av: Kroppan
Jag hoppas verkligen att det kommer att lösa sig för er :) puss stumpan!
Postat av: Sandra SB
vill verkligen att det ska lösa sig mellan er.. jätte fint skrivet=)...pussar
Postat av: Emelie
Så fint skrivet gumman, önskar så att det blir ni två igen.
Trackback