Logan, only Logan

Jag måste bara skriva lite om det. För jag tycker det är så kul att skriva om det ämnet. Toffel!
Många blir upprörda över detta ordet kan jag tänka mig, kanske för man tar åt sig och för att man verkligen är det?
Men vad är toffel för dig?
För mig är toffel när man skaffat kille/tjej och slutar höra av sig.
Det är precis de jag märker med några av mina vänner. Man behöver inte ta de ordet så allvarligt. Jag kan kalla det ngt annat med. Men nu kallar jag det toffel.
Jag förstår inte varför man slutar höra av sig eller varför man bara sitter hemma med sin kille/tjej varenda dag? Men det är kanske bara jag som är en strange tjej... Hrrmm börjar undra.
Visst man prioriterar olika här i livet. Men en sak som jag alltid tänker på är:
POJKVÄNNER KOMMER OCH GÅR, MEN DINA VÄNNER BESTÅR.
Fast jag tykcer att de första månaderna, typ 2-3 månader får man vara lite off i hjärnkontoret eftersom allt är så nytt och man är sååå himla kär. Men sen då? Och under den tiden kan man endå lyfta luren och ringa. Eller skicka ett sms...
Ingen behöver ta åt sig av detta... Jag skriver vad jag vill.

En sak jag är JÄVLIGT glad över är att några av mina vänner har aldrig upplevt mig som toffel. Jag har aldrig slutat ringa, aldrig slutat umgås med mina vänner, aldrig slutat hälsa på mina vänner, aldrig slutat sova över med mina vänner, aldrig slutat haft dessa underbara kvällarna med mina vänner. Jag har varit precis så som jag var innan jag träffat, ja det får bli Marcus i detta faller eftersom han är den enda jag varit tillsammans med så...
Man kan bli ledsen. Varför måste man göra allt tillsammans med sin kille eller tjej?
Jag kanske inte vill umgås med honom varje gång vi ska ses, eller dylikt.

Jag kan faktiskt bli ledsen över att man tappar kontakten.
Jag tycker jag försöker ringa, men ingen ringer tillbaka.
Jag går hem till folk, men vem kommer hit här?
Nä men jag kör samma race nu!

Jag tänker bli off nu!

Bye bye!